Hej hej!

Tänkte göra en kort presentation, känns som det är bra att börja med.
Jag är en tjej som studerar, jobbar och som på min lediga tid ofta tränar. Efter att ha ha hatat att springa under min uppväxt och aldrig förstått mig på ”joggare”, sånna som tar på sig märkliga kläder och spänner på sig vattenflaskor för timmar på löpande ben, har jag under de senaste åren blivit helt omvänd och långsamt insett att jag blivit en av dem, och att det inte är så hemskt alls!

Nu är jag en av dem som på söndag morgonen spänt kollar in vädret för att sedan ta fram de mest passande löpkläderna (som börjat ta en väldigt stor del av min garderob), spänner på mig mina utprövade löpskor för pronerande löpsteg med särskilda sulor framtagna för mina fötter, sätter på ipoden på armen som säger ”press enter to start your workout” och slutligen ger mig ut på långdistanspass vilket kan vara allt mellan 10-20 km för min del. Och detta ser jag fram emot. Ibland känner man sig lite galen, och det kanske man blir också, som när jag kommer hem efter 15 km och röd i ansiktet, röda och förfrusna händer och en snuvig näsa känner mig bättre än någonsin.

Nu har jag gjort en galen sak, anmält mig till ett marathon. Det roliga är att jag bara sprungit 5 kilometers lopp. Jag har varit anmält till ett halvmarathon, och jag tränade för det men det blev aldrig av. Men träningen för det innebar att jag har sprungit 20 km som längst och har börjat bli lite van vid långa turer. När det inte blev av så tappade jag lite lusten och behövde ett nytt mål, och precis som det inte är kul att springa samma varv två gånger så kände jag inte direkt för att träna för ett halvmarathon igen, så då blev det ett marathon. Och den här gången måste det bli av!

När man springer mycket så måste man så klart äta mycket, och framförallt äta mycket av rätt saker. Jag läste i en bok om löpning (nördstämpel) att när man springer mycket är det lätt att man går på ”see-diet” vilket innebär att man äter allt man ser, och så är det verkligen. Efter att ha kommit hem efter en långtur, efter dush och efter middag så är man liksom mätt, tror man, men ändå så tar kroppen en ut i köket för mer mat.
För att hålla uppe motivationen och helt enkelt för att det kan vara kul tänkte jag skriva om min träning inför marathon här, och kanske även slänga in lite härliga recept då träningen och maten är så sammankopplade och båda är pusselbitar som måste fungera för att jag ska lyckas!

// Ellen